Väntar på ångesten

Som rubriken säger, jag väntar på ångesten. Har nationella i MaC på fredag, men är inte klar med sista kapitlet i boken. Ligger efter i de andra ämnena i skolan också. Jag har helt enkelt inte orkat med skolan de senaste veckorna. Ja, jag är över det som hänt, ja, jag mår bra nu. Men jag är helt slut. Jag orkar så få saker nuförtiden, orkar inte skola, orkar inte lufsarna, ingenting orkar jag. Om folk bara visste hur mycket energi som gått åt till att komma över det, om de bara visste... Men hur kan de veta? De har inte varit med om det. De har inte tillbringat 2½ år med att komma över något utan att förräns först mot slutet få hjälp. Att skolan när det inträffade inte erbjöd hjälp av något slag? Det är fan sjukt. Men men, det hjälper inte att älta det, kommer inte må bättre av det. Nu väntar jag som sagt bara på ångesten, jag vill att den ska komma så att jag tar tag i mig själv och lär mig det jag behöver kunna för att klara provet. Snälla? Men att bara vänta, det hjälper inte. Blir mer eller mindre galen över det, samtidigt som det är skönt att bara gå hemma och ta hand om sig själv, ta hand om fiskarna, ta hand om rummet...