Man söker inte jobb på rosengårdssvenska

Med anledning av en svenskauppgift vi hade i skolan:
---
Först och främst vill jag poängtera att jag inte har något emot folk som bryter på något språk, inte alls. Men att medvetet använda ett inkorrekt språk för att det ger status, det förstår jag mig inte på alls.

Rosengårdssvenska... I mina ögon är det ett fjortisspråk som visar på, ja, lägre intelligens. Undersökningar har visat att de ungdomar som talar rosengårdssvenska kan tala ren svenska också, men väljer att inte göra det. Varför undrar jag? Varför väljer man bort att tala på ett sätt som kan göra en förstådd och inte bli klassad som en idiot?

Då man gått ut i klasser i Malmö och frågat varför de pratar just rosengårdssvenska, fick man bland annat följade svar:

Jag tror att en del pratar Rosengårdssvenska för att man tycker att skånska är fult, särskilt "r":en. – 23åring som kom hit från Libanon som liten

Man pratar Rosengårdssvenska för att kompisarna gör det, för att det är coolt. Men även om jag själv pratar så, fast inte så mycket nu som när jag var yngre, tycker jag inte om dialekten. -22åring som är född i Sverige, turkiska föräldrar

Rosengårdssvenska är mest en form av attityd. Man säger "Ey, mannen" och gör en del medvetna grammatiska fel. – 16åring

På frågan varför man egentligen pratar rosengårdssvenska har jag inte fått ett bra svar. Man kan tro att det beror på att folk som gör det ofta har ett utländskt ursprung, men även infödda svenskar pratar det, och då ungdomarna pratar det medvetet är det inte heller en brytning. Snarare är det en dialekt anser språkforskarna.

Då jag själv vuxit upp på Linero är språket inte helt obekant för mig, många ungdomar här pratar det. Faktum är att, när man tänker på det, pratade många i min grundskoleklass betydligt bättre svenska när de gick på lågstadiet än när de gick ut 9an. Just för att de lagt sig till med rosengårdssvenskan. Jag vet även att det var de här eleverna som hade lågutbildade föräldrar, som själva inte var så bra i skolan, och som sedan hamnade på IV-programmet eller gymnasielinjer utan vidare höga intagningspoäng. Dessutom var det de här ungdomarna som verkade ha enorma problem med mitt utseende och min attityd. Kort sagt kan jag säga som så att jag inte fått en vidare bra bild av dem, just för att de behandlat mig illa.
För att det inte ska ske några missförstånd pratar jag nu om de som pratar rosengårdssvenska, inte om invandrarna. Det är en stor skillnad. Det fanns ett antal väldigt trevliga invandrare i min klass som hjälpte mig emellanåt, och som kunde betrakta mig som en jämnlike (de kom senare in på naturvetenskapliga eller samhällsvetenskapliga linjer).

Jag är rädd att jag även i framtiden kommer betrakta rosengårdssvenskan som något som här ihop med lågutbildade idioter. Tyvärr. Som någon själv sa: Man söker inte jobb på rosengårdssvenska.