tisdag 11 mars 2008

SFS 1999:886. 1 kap. 2 §

"Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande
demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall
främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma
miljö. Särskilt skall den som verkar inom skolan
1. främja jämställdhet mellan könen samt
2. aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning
och rasistiska beteenden."

Den lagen instiftades den 4e november 1999. Jag vill inte påstå att den följts. Faktum är att den inte följts alls. När en elev kan misshandla en annan, utan att skolan gör någon anmälan alls, har det följts då? Svar nej. Och då skedde misshandeln ganska exakt 6 år senare. 2 år efter misshandeln mår offret fortfarande dåligt. Idioten som gick i hennes klass bor 30 m från henne, hon ser honom på bussen sådär 1 ggr/vecka, och går förbi hans hus dagligen. Skolan försökte släta över det, vilket är självklart, och efter mycket om och men bad han om ursäkt (efter att först ha nekat till att han sparkat henne i ryggen, framför en lärare och 30 elever). Sen tyckte skolan att det var ju bra, allt är frid och fröjd. Han har bett om ursäkt, det kommer inte upprepas.

Men fick hon någon upprättelse? Nej, han hade ju bett om ursäkt, behövs det mer?

Uppenbarligen behövs det mer, då flickan fortfarande mår dåligt av det. Ätstörningar, självdestruktivt beteende och hög frånvaro i skolan är inte något som tyder på att hon mår bra. Så vad gör hon då? Jo, hon orkar inte må dåligt längre, utan tar sig samman och försöker reda upp det. Hon tar kontakt med skolsystern på sin skola, som skickar henne vidare till kuratorn. Efter 4 - 5 månader tar kuratorn kontakt med socialsekreteraren på hennes gamla skola och de bokar tid för ett möte. Mötet blir av, en tisdagsmorgon i mars, det regnade när hon gick dit, solen sken när hon gick därifrån.

Men vad gav mötet? Egentligen? En insikt i hur ruttet samhället är? Hur fega alla är?

"Det finns inget dokumenterat kränkande beteende."
"Det kom en lag om att man skulle dokumentera allt kränkande beteende förra året, men då hade du ju gått ut."
"Tror du inte du kan lämna det bakom dig när vi pratat med dina gamla lärare, så kan vi lämna det sedan?"
"Nu när den nya lagen finns minskar det ju risken för att någon annan hamnar i din situation."

Så allt har att göra med vad för lagar vi har för tillfället? För att det står i lagen ska man dokumentera kränkande beteende? Om det inte står i lagen gör man det inte? För helvete, visa lite ryggrad, lite moral måste ni ha någon stans? Även om hon börjar tvivla. Hon vill reda upp det, riva upp gamla dåligt halvläkta sår så att de kan få läka igen, på ett fint sätt, utan en massa ärr. De säger att de vill hjäla henne, men de beter sig precis lika dant som de gjort tidigare, de gör inget mer än att försöka släta över det. De gör det värre. De lurar henne att tro att det ska bli bra, att de ska hjälpa henne, men vad gör de? De ger henne förhoppningar, men sedan krossar de dem. Ska det få henne att må bra? Snarare mår hon bara sämre. Fortsätter det såhär kommer såren inte läka på ett fint sätt, det kommer bli fula ärr, igen.

Inga kommentarer: